-
Oct 7, 600
Urnordiska
Urnordiska var det första gemensamma språket och skriftspråket i Norden, talat ca år 150–800. Man använde runalfabetet futhark, och de första skriftliga källorna kommer från denna tid. Runor ristades först i trä, senare i sten. Ordet "bokstav" kommer från stavar ristade i bokträ. Språket bestod mest av arvord från urgermanskan, som "vatten" och "måne", och är grunden till dagens nordiska språk. -
Mar 12, 1000
Runsvenska
Runsvenska talades cirka 800–1225 och utvecklades från urnordiskan. Det var det första svenska språket och började skilja sig från andra nordiska språk. Under denna tid användes yngre futharken med 16 runor istället för 24. Man lade till ljud som Y, Ä och Ö och tog bort runor med liknande uttal. Vikingarnas resor påverkade språket genom lånord från andra länder. Mot slutet kom även kristna ord som kyrka, altare, klocka och djävul in. Runsvenskan blev grunden för medeltidssvenska. -
Aug 28, 1400
Fornsvenska
Fornsvenska talades cirka 1225–1526 och markerar övergången från runsvenska. Det latinska alfabetet ersatte runorna, mycket tack vare kristendomens ankomst.Den första texten med latinska bokstäver var Västgötalagen, vilket ses som början på fornsvenskan. Språket hade mer avancerad grammatik än idag, med fler verbböjningar. Under denna tid påverkades svenskan starkt av tyskan, bland annat genom Hansan. Många tyska låneord kom in, som snickare och fönster, och man började använda prefix och suffix -
Äldre nysvenska
Nysvenskan inleddes 1526 med Gustav Vasas bibel, som gjorde svenska viktigare. Man bytte ut latinska ord mot svenska, men behöll det latinska alfabetet. Språket påverkades av tyskan, men stavningen var ojämn och grammatiken rörig. Perioden varade till 1732. Mot slutet började rikssvenska formas av Stockholms överklass, och franska lånord som mamma och parfym kom in.