-
-
-
-
En dikt ur I dödens boningar! O de gråtande barnens natt!
De till döden förskrivna barnens natt!
Sömnen har icke längre tillträde.
Fruktansvärda sköterskor
Har trätt i mödrarnas ställe,
Har spänt den bedrägliga döden i sina handmuskler,
Sår den i väggar och bjälklag -
Överallt ruvar den i bävans nästen.
Ångest diar de små som modersmjölk. Kom ännu igår modern
Som en vit måne med sömnen,
Kom med dockan med den bortkyssta kindrodnaden
I ena handen,
Kom med det stoppade djuret, levande
Hade det h -
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Än hyllar döden
livet i dig
du narr i brådskans spiral
vart steg allt längre från de barnsliga uren
och närmare och närmare greppet av vinden
rånaren av din längtan -
I vördnad häva sig stolar och sängar
ty oron har blivit som havet och dörrar -
nyckeln inställd på motvärn
ändrar riktningen till ingång utåt - De vita systrarna stjärnbadade
efter beröring av de främmande tecknen
från honom som här fyller ådrorna
ur sin underjordiska källa av törst
där visionerna måste dricka sitt lystmäte - -
-
-
-
