-
200
Urnordiska 🪓 200-800e.Kr.
Urnordiskan är en gemensam förfader till alla nordiska språk. Det talades över hela den nordiska halvön och var relativt enhetlig. Under denna period började man använda den äldre runraden, som bestod av 24 tecken Språket hade inte delats upp i svenska, danska, norska etc. Även om det fanns inskrifter på föremål som vapen, smycken och runsten. -
500
Övergång till runspråket 500-800 e.Kr.
Under yngre järnåldern börjar förändringar inom det kommande språket bli tydliga. Den äldre runraden ersätts gradvis av en yngre runrad färre tecken som nu blev 16 stycken, vilket påverkar hur språket skrivs. Här börjar svenskans utveckling skilja sig något från andra tidigare nordiska språk under denna tidsperiod.
En särskild sak är att uppland i sig har 1300 runskrifter. -
800
Runsvenska perioden 800-1225 e.Kr
Med vikingatidens början utvecklas det svenska språket till runsvenska. Den yngre runraden används i runinskrifter, ofta på minnesstenar. Ordförrådet förändras genom kontakt med andra kulturer. Kristendomen börjar sprida sig mot slutet av perioden, vilket så småningom leder till stora språkliga förändringar. -
1225
Äldre västragötalandslagen skrivs 1225 e.Kr.
Äldre Västgötalagen är den första bevarade texten på svenska skriven med det latinska alfabetet. Den markerar övergången från runor till ett nytt skriftspråk och inleder fornsvenskans tid. Sverige blir kristet och kyrkan börjar få stort inflytande över språkutvecklingen. -
1300
Fornsvenskan 1225-1526 e.Kr.
Språket förändras kraftigt under denna period, både grammatiskt och i ordförrådet. Tyskan får stort inflytande genom handel med Hansan. Många tyska ord förs in i svenskan, särskilt inom handel, hantverk och juridik. Språket är ännu inte standardiserat, utan varierar mycket mellan olika regioner.