-
-
-
Omkring 1400 f.Kr inträffade en brandkatastrof i vilken Knossospalatset förstördes. Vissa forskare anser att det berodde på en kraftig jordbävning. Andra forskare hävdar att det var angripare från fastlandet som förstörde Knossos. -
Den minoiska kulturen på Kreta (2600–1400 f Kr) hade nära kontakter med Egypten och Mesopotamien och utvecklade ett eget skriftsprå
-
Fenicierna var viktiga kulturförmedlare. De vidareutvecklade alfabetet och i samband med deras handelsresor och kolonisering spreds teckensystemet i Medelhavsområdet. Det senare grekiska alfabetet har utvecklats ur det feniciska.
-
Mykene och många andra borgar ödelades och kungadömena gick under. Vilka det var som stod för förödelsen vet vi inte, men 1200-talet f.Kr var en orolig tid i Medelhavsvärlden. Då slogs egyptierna förtvivlat mot några de kallade "sjöfolken” och samtidigt gick Hettiterriket i Mindre Asien under.
-
Från början var de antika olympiska tävlingarna under en dag för att sedan utökas till tre dagar och ännu senare till fem dagars tävlingar. Deltagarna tävlade bland annat i löpning, brottning, boxning, pankration (en blandning mellan boxning och brottning), femkamp, kappridning och körning med två- och fyrspann.
-
Staden blev därefter uppkallad efter Romulus. Sagan hörde till det som barnen i Rom fick lära sig om sin stad. De fick också lära sig att romarnas tideräkning började med stadens grundande. Enligt vår tideräkning skulle det ha varit år 753 f.Kr.
-
Romarikets Författning
- Romariket är en republik, där makten utgår från folket genom valda representanter.
- Den lagstiftande makten ligger hos senaten och folkförsamlingen
- Konsuler, valda av senaten, verkställer lagar och fattar beslut för folkets bästa
- Rättvisa och lag ska vara grundläggande, avgjorda av oberoende domstolar
- Yttrandefrihet och religionsfrihet respekteras, inom ramarna för lag och ordning
- Romariket strävar efter fred men försvarar sig vid yttre hot för folkets
-
Varje stad var självförsörjande med egna boskap och jordbruk och de styrde sig själva. Kallas därför för stadsstater. Befolkningen bara växte och tillslut räckte inte maten åt alla i de grekiska stadsstaterna. På 700-talet började grekerna därför att söka sig efter nya platser runt om i Medelhavet.
-
På 700-talet f Kr gav sig antikens greker iväg för att grunda ett stort antal kolonier längs Medelhavets och Svarta havets kuster. Erövringarna var början på tvåhundra år av grekisk kolonisation.
-
Som grundläggare av det makedonska grekiska riket namnges hos Herodotos Perdikkas I (omkring 700 f.Kr.). Landets hela äldre historia är emellertid insvept i dunkel. Makedoniens dokumenterade historia börjar med uppkomsten av det antika kungariket Makedon, i det som idag är det grekiska Makedonien. Runt 500 f.Kr. Kung av Makedonien och far till Alexander den Store, Filip II föddes i Pella och var den yngste sonen till kung Amyntas II.
-
Antiken är en benämning för den period då Medelhavsområdet dominerades av grekisk och romersk kultur. Perioden omfattar tiden från omkring 700 f.Kr då de grekiska stadsstaterna växte fram, till andra halvan av 400-talet e.Kr då det västromerska riket gick under.
-
Rom styrdes till en början av kungar, men i slutet av 500-talet f.Kr infördes republik. Makten låg då hos senaten som styrdes av två folkvalda konsuler. Det fanns också en folkförsamling, men den hade inte så stor makt.
-
I Aten infördes ett demokratiskt styrelseskick i slutet av 500-talet f.Kr., som med smärre förändringar bibehölls fram till 322 f.Kr. då det avskaffades av den makedoniska övermakten. Den athenska demokratin var, i likhet med den som tillämpas i dagens Schweiz, en direkt demokrati och inte representativ, som vår egen. -
slaget vid Marathon 490 f.Kr, sjöslaget vid Salamis 480 f.Kr, slaget vid Thermopyle 480 f.Kr och slaget vid Plataiai 479 f.Kr. Perserkrigen vanns till slut av de grekiska stadsstaterna som därefter kunde fortsätta utvecklas utan persiskt inflytande.
-
De klassiska genrerna inom grekisk antik teater är tragedi, komedi och satyrspel. Komedi är den äldsta formen av teater, som kan dateras till år 486 f. Kr. Genren utvecklades egentligen ur satyrspelen, som avbildade händelser i gudavärlden på ett humoristiskt sätt.
-
Persiska krigen
Begreppet syftar vanligtvis på de två persiska invasionerna av det grekiska fastlandet år 490 f.Kr. och 480-479 f.Kr. Vid båda tillfällena lyckades de allierade grekerna besegra perserna -
Slaget vid Salamis i september 480 f.Kr är ett av krigshistoriens mest kända sjöslag. Trots det grekiska nederlaget i norra Grekland vid Thermopyle och nedbränningen av Aten var kriget mellan Persien och de grekiska stadsstaterna inte slut.
-
Enligt Thukydides bröt det peloponnesiska kriget ut 431 f. Kr. Han skriver att stridigheter inleddes p.g.a. bråk mellan Athen och Spartas allierade Korinth, men menar att den egentliga orsaken till kriget var Spartas oro över Athens allt mäktigare position i den grekiska världen. -
Alexander den store (356-323 f.Kr) eller Alexander III som var hans egentliga kunganamn, var en makedonisk kung som enade grekerna och ledde dem i erövringen av det väldiga perserriket, vilket sträckte sig från Medelhavet österut ända fram till Indien. -
Hellenismen är den tidsepok i antikens historia som börjar med Alexander den stores död 323 f.Kr. och slutar cirka 30 f.Kr. Under denna period kom sociala och kulturella mönster som utvecklats ur grekiska traditioner att dominera stora delar av Medelhavsområdet och nuvarande Iran, Irak och Afghanistan.
-
270 f.Kr. som Rom erövrade den apenninska halvön var det få som fick romerskt medborgarskap. -
Det första puniska kriget bröt ut 264 f.Kr sedan Rom och Kartago länge kämpat om det viktiga Sicilien. Kriget varade i mer än tjugo år och slutade med förlust för Kartago i ett sjöslag år 241 f.Kr.
-
I det andra puniska kriget, 218-201 f.Kr, förlorade Kartago Spanien och därmed den rikedom som kunde ha använts till att bygga upp ett nytt välde.
-
Flottan brändes av romarna, och de afrikanska besittningarna gick förlorade. I det tredje puniska kriget, 147-146 f.Kr, belägrade romarna Kartago och stormade staden. De sista invånarna stängde in sig i templet och brände sig själva levande.
-
Gajus Julius Caesar (100-44 f.Kr) var en romersk politiker, författare och befälhavare som genom sina militära erövringar och segrar framförallt har blivit känd som en av världshistoriens mest framgångsrika fältherrar. -
Spartacusupproret. Det började i Capua år 73 f.Kr med att en grupp gladiatorer överföll sina vakter med knivar och stekspett och sedan flydde. Det fortsatte med ett allmänt slavuppror i tre år, vilket var nära att störta den romerska staten. -
Augustus 63 f.Kr - 14 e.Kr, eller Gajus Octavianus som han egentligen hette från början, var den första av de romerska kejsarna som följde efter den romerska republikens sammanbrott.
-
Man brukar räkna år 27 f Kr som starten för det romerska kejsardömet eftersom detta är året då Caesars adoptivson Gaius Octavius utropas till Kejsar Augustus. Det romerska kejsardömet höll sedan ihop i ungefär fyra sekel, fram tills Kejsar Theodosius död år 395 e Kr.
-
Pax Romana, latin för "den romerska freden", är ett uttryck för den period av inre fred som rådde i romerska riket från Augustus till Marcus Aurelius, det vill säga 27 f.Kr. –180 e.Kr. Fredsperioden varade således i 206 år.
-
Konstantin den store eller Konstantin I (Gaius Flavius Valerius Aurelius Constantinus), född 27 februari 272 i Naissus (nuvarande Niš i Serbien, död 22 maj 337 i Nikomedia (nuvarande İzmit i Turkiet), var romersk kejsare från det att han utropades till augustus av sina trupper den 25 juli 306 till sin död.
-
Kristendomen blir romersk statsreligion och sprids i Europa
År 313 gav kejsar Konstantin den store kristendomen samma ställning som andra religioner i riket. Då var kanske 15 procent av invånarna kristna. År 380 förklarade kejsar Theodosius kristendomen för statsreligion. -
År 395 delades riket i två delar, Västrom och Östrom. Västrom styrdes från Rom medan Östrom styrdes från Konstantinopel.
-
Romarrikets fall kan sammanfattas av flera avgörande faktorer:
Inre konflikter: Politiska strider och instabilitet inom regeringen skapade splittring och försvagade ledarskapet.
Ekonomisk kollaps: En komplicerad ekonomi med höga skatter och inflation underminerade rikets finansiella stabilitet.
Yttre hot och invasioner: Attackerna från barbariska grupper försvagade Roms gränser och militär.
Socialt missnöje: Medborgarnas minskade lojalitet och missnöje med regeringen bidrog till rikets nedgång.